Om Solskatten

På Solskatten är barnen indelade i små åldersblandade grupper om högst 10 barn. De allra minsta är i en egen liten grupp med 8 barn. Varje grupp har en egen avdelning som består av ett eller två rum. På varje avdelning finns en huvudansvarig pedagog. Pedagogen, och ev. en assistent, har en fin översikt i det begränsade utrymmet och kan med sin uppmärksamhet vara hos barnen och ge stöd och vägledning i det sociala samspelet.

Pedagogens främsta uppgift är att:

- Vara en god förebild

- Möta och se det enskilda barnet.

- Gestalta vardagen på ett rytmiskt återkommande sätt så att barnen upplever ett igenkännande. Det rytmiska blir en orienteringspunkt för barnet som skapar glädje, trygghet och förtroende.

- Gestalta barnets omgivning på ett sådant sätt att barnet får impulser till fantasifull lek. I leken utvecklar barnet grundläggande förmågor bl.a. den sociala förmågan.

-Arbeta med praktiska göromål som är nödvändiga i vardagen. Förutom att barnen får delta i och uppleva de meningsfulla sammanhangen som hör livet till, så blir den vuxnes arbete också en viktig inspirationskälla till lek.

Föräldrar på Solskatten

På Solskatten får man som förälder bli delaktig i olika saker under året. Till exempel har vi arbetskvällar 1-2 gånger per läsår där vi bygger/reparerar eller jobbar i trädgården. Det är också ett tillfälle att få träffas och umgås. Ofta bjuds det även på fika!

Vissa år anordnar Solskatten en adventsbasar där föräldrar får sälja sina hantverk och kanske hitta unika julklappar. Lekskolan förvandlas då till en mötesplats och café där alla är inbjuda.

Vi har också 1 föräldramöte per läsår där vi förmedlar viktig information och uppdaterar alla om verksamheten. En gång per läsår har vi också föräldrasamtal där föräldrar och pedagog möts kring barnets utveckling och hur dagarna på Solskatten ser ut för just ditt barn. Som förälder är man också ansvarig som för städningen av lekskolan en vecka per termin.

Waldorfpedagogik - grunden för livslångt lärande.

Då förskolan lägger grunden, genom den fria leken, för skolarbetet tycker vi att det är viktigt att våra blivande skolbarn får vistas i en sådan miljö som waldorfförskolan innebär. Vi vet också att det har stor betydelse att barnet får kontinuitet i sin vistelse och att det får uppleva samma sak år från år.

Waldorfpedagogiken har sin förankring i den antroposofiska människokunskapen, till vilken Rudolf Steiner har lagt grunden. I Waldorfförskolan ges barnen möjlighet att ingå i ett pedagogiskt och socialt sammanhang som väcker deras sociala förmågor och deras omtanke om medmänniskan.

Vi vill att lekskolebarnet skall uppleva att världen är god. Det försöker vi visa genom att ha omsorg om om varandra och vårda de saker vi har i förskolan. Allt vad vi gör verkar in i barnet och därför är det viktigt vad vi ger barnet för intryck.

Genom dagsrytmen skapar vi en trygghet för barnet som leder till ett förtroende för omvärlden. Varje dag innehåller en växling mellan fri lek och samlade aktiviteter efter ett återkommande mönster, som gör att barnet  känner igen sig och vet vad som skall hända under dagen. Då kan barnet i lugn och ro hänge sig åt det som sker i stunden.

Varje veckodag har sin syssla som att baka, måla, gå på utflykt, modellera med bivax och göra eurytmi (rörelsekonst). Även året har sin rytm vilket framkommer av våra sånger, sagor och årstidsfester som  förbereds och firas med stor inlevelse. En av de viktigaste hörnstenarna inom waldorfpedagogiken är att man ser barnets härmningsförnåga som en betydelsefull tillgång och ger den en central plats genom att skapa stort utrymme för den fria leken.

I den fria ej vuxenstyrda leken gör barnet erfarenheter som är av stor betydelse i stunden och senare i livet. Det är då viktigt att den vuxne är en god förebild och att man med glädje och inlevelse utför sitt arbete på förskolan så att barnets härmningsförmåga får impulser till kreativ lek. Leksakerna bör vara enkla och av naturmaterial så att barnet med sin egen fantasi förvandlar föremålen till det som behövs i leken.

Då barnet använder sin fantasi i den skapande leken börjar den egentliga viljan att förberedas. Fantasikrafterna bildar underlag för barnets vidareutveckling. Barnets egen inre aktivitet under de första sju åren har därför stor betydelse för barnets skolmognad. Den utgör underlag för att barnet av egen kraft dvs i frihet skall kunna vara medskapande i kunskapsprocesserna. Leken är en aktivitet inifrån och ut medan arbetet är en aktivitet som verkar utifrån och in. Skolans oerhört viktiga uppgift är att leda över leken till arbete.

Småbarnsgrupp

Det lilla barnet är ännu inget gruppbarn. Det har ett stort behov av direktkontakt med en vuxen som kan ge möjlighet till förtrolighet. Vi försöker i småbarnsgruppen ta vara på de små stunderna till direktkontakt som uppstår under dagens lopp i olika sammanhang. Lämpliga tillfällen uppstår om vi är lyhörda när vi sätter på skorna, knäpper en knapp, torkar upp den spillda drycken, byter blöjor osv. Det gäller att vara närvarande vid dessa tillfällen och ofta är det inte bara orden som är avgörande utan också våra gester.

I småbarnsgruppen behöver varje barn en för barnet förtrogen vuxen som ger barnet ett hölje av värme, glädje och goda vanor – en dagsrytm och årsrytm. Då kan barnet bygga upp en egen bas för den egna tryggheten.

Den vuxne är för barnet den yttre trygga basen när barnet vill rota sig i tillvaron. Den vuxne förmedlar omgivningen för barnet och bemödar sig med att göra världen god för det lilla barnet. Det inger dem mod att möta världen. Målsättningen skall vara den att barnet ur en grundtrygghet kan och får utveckla sin medfödda strävan, den inneboende kraften att vilja kunna. Så kan de frimodigt steg för steg befatta sig med och begripa den värld de har kommit till.

Waldorfförskolan strävar efter att främja barnets lekutveckling och kreativitet så därför består leksakerna av enkla föremål i naturmaterial som tilltalar barnets alla sinnen och inspirerar till eget skapande. De allra yngsta barnen behöver inte många leksaker. Några korgar med mjuka dockor, klossar, några små tygbitar, djur i trä och tovad ull, något att dra efter sig som tex häst med vagn. Till detta behövs några barnstolar, större trälådor eller pallar som barnen kan bära och kånka på. Dessa få saker får genom barnen oändliga möjligheter i leken.